Kikujirô no natsu (Kikujiros sommar)

Den japanska regissören Takeshi Kitano, mest känd för sina våldsamma kriminalare som t.ex. Sonatine och Hana-bi, regisserade 1999 den lite annorlunda filmen Kikujiros sommar. Filmen är en feel-good roadmovie som är en blandning mellan drama och komedi och är på gränsen till en familjefilm.

Filmen berättar om nioårige Masao som bor hos sin mormor och drömmer om att få återförenas med sin mor som enligt mormor bor och jobbar på annan ort. När sommaren kommer är Masao den ende som blir kvar i stan av sina kompisar. Mormors kavata granne tycker synd om Masao och beordrar sin man Kikujiro (Takeshi Kitano) att ta honom till hans mamma. På sin resa genom Japan tillsammans med den excentriske Kikujiro upplever Masao under några dygn sitt livs sommar.

Hela denna film hänger på att man ska tycka om karaktärerna. Tycker man inte om karaktärerna tycker man troligtvis inte heller om filmen. I början tycker man synd om Masao som måste vara ensam under sommaren och tycker sedan ännu mer synd om honom när han måste dras med Kikujiro som egentligen är en riktig skitstövel. Han spelar bort båda deras pengar och blir arg på Masao när han gissar på fel nummer. Men som i många roadmovies utvecklas karaktärerna och dras närmare varandra.

Karaktärerna utvecklas bra och man tycker om Kikujiro, som hela tiden refereras till herrn eller mannen av Masao, mer och mer. De två utsätts för många konstiga händelser. De börjar väl egentligen komma närmare varandra när Kikujiro räddar Masao från en äcklig gubbe som vill antasta Masao sexuellt.

Kikujiros sommar är en fin historia fylld med humor som man mår bra av. Det finns många roliga scener som man inte kommer glömma bl.a. när Kikujiro ska försöka lifta eller simma. Det är helt enkelt Kikujiro som får mest skratt vilket inte är så konstigt. Han är en så absurd karaktär med ett rasande temperament. Samtidigt är det svårt att inte dras till honom för att han är så konstig och arg. Kitano spelar väl egentligen inte speciellt mycket kan jag tänka mig, men det gör inte så mycket då han är så skön i grunden. Hans gångstil och konstiga ögonryck som han verkar ha i alla filmer räcker för att man ska dra på smilbanden.

Kitano har sin speciella registil där han först visar en händelse och sedan hoppar till hur allt ser ut efter. När han t.ex. hittar mannen som var på väg att förgripa sig på Masao visar man först hur han blir arg och hoppar sedan till när han redan har slagit honom.

Det finns hur många konstiga och absurda scener som helst men det bidrar oftast bara till det roliga. Sedan har vi musiken som jag tror är antingen hata eller älska-musik. Den är egentligen ganska fånig men den passar till filmen och höjer filmen i min mening. Har dock läst om flera som hatar musiken.

Jag gillar hur filmen slutar och när Kikujiro avslöjar sitt namn. Det är meningen att man ska tro att Kikujiro är smeknamnet på Masao då Kikujiro är ett ganska barnsligt namn, men i slutet visar sig att det var mannen/herrn som hette det.

Kikujiros sommar är iallafall en riktig feel-good film och är man ute efter något underhållande, roligt och absurt som man mår bra av är det här filmen för dig!

Betyg: 4/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s