The Dictator

The Dictator är den nya komedifilmen från Sacha Baron Cohen och hans tredje i samarbete med regissören Larry Charles (Borat, Brüno) Jag hörde först talas om filmen på Oscarsgalan i år då Cohen kom utklädd till diktatorn Aladeen och spillde Kim Jong Ils ”aska” över Ryan Seacrest och blev omhändertagen av vakter.

Sacha Baron Cohen spelar ”The Dictator” Aladeen som riskerar livet för att hans land Wadiya inte ska bli demokratiskt. På en resa till New York blir han lurad av sina män och utsätts för ett mordförsök som han överlever.

Jag gillade Borat när den kom men jag såg aldrig Brüno som verkade riktigt dålig. Förväntningarna var inte direkt höga på The Dictator som har fått mycket dålig kritik av många. Till skillnad från de andra två filmerna är The Dictator inte en mockumentär (fiktiv dokumentär) utan en riktig spelfilm. Filmen inleds dock med en nyhetssändning som berättar all bakgrundsinfo om Aladeen och landet Wadiya.

Det roliga med The Dictator är de samhällskritiska skämten och alla skämt om sånt som anses vara fel att skämta om. Filmen inleds med en hyllning till Kim Jong Il och fortsätter sedan att driva med allt från Usama bin Ladin och mellanvästern till feminister och 9/11.

Det som filmen faller helt på är sexskämten som dras varannan sekund. De blir oerhört tröttsamma i längden och det enda som gör att man skrattar är som sagt de samhällskritiska skämten. Dessutom börjar ”utländsk man kommer till USA”-konceptet bli riktigt uttjatat. De flesta skämten gör sig mycket bättre i Borat.

Ben Kingsley och John C. Reilly är med i filmen tillsammans med flera andra skådisar som spelar sig själva (bl.a. Megan Fox och Edward Norton) samtidigt som det skämtas om George Clooney och Halle Berry).

The Dictator var helt okej underhållning för stunden och är ganska rolig att se med några vänner. Att se den själv? Nja, det vette fan.

Betyg: 2/5