Sanshô dayû (Fogden Sansho)

Fogden Sansho från 1954 är ett japanskt jidai-geki drama regisserat av Kenji Mizoguchi, en av de stora regissörerna från Japan. Han är känd för sina långa tagningar och scenografi. Förutom Fogden Sansho är hans kändaste filmer Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet och The Life of Oharu.

Filmen utspelar sig under Heianperioden i Japan och handlar om en ståthållare som sänds i exil. Hans fru, son och dotter ger sig av för att försöka hitta honom, men de blir snabbt lurade och skiljs från varandra. Modern skickas ut till en ö och tvingas prostituera sig samtidigt som barnen säljs till en instängd by som slavar och tvingas jobba åt den ondskefulla fogden Sansho. Filmen handlar om vägen tillbaka och sökandet efter barnens föräldrar.

Det här är en film som jag har väntat med att se lite och sparat, då det ska vara Mizoguchis bästa film enligt många. Det tog ett tag för mig att komma in i filmen, jag slukades aldrig in i den direkt. När barnen säljs och familjen skiljs åt tycker jag att filmen kommer igång lite men det hela känns fortfarande förvånande tråkigt tyvärr. Berättelsen engagerar aldrig riktigt mig och det som håller intresset uppe är musiken som är bra samt det underbara fotot av Kazuo Miyagawa (Rashômon, Yojimbo, A Geisha), Japans kanske bästa filmfotograf.

Det mesta av filmen utspelar sig utomhus och alla miljöer fångas mycket bra och är oerhört vackra. Skogsscenerna och vattenscenerna är snyggast tycker jag.

Det dröjer som sagt för mig att fångas av filmen. Det dröjer länge. Under de första 90 minuterna är filmen ganska bra men jag blir förvånansvärt oengagerad. Sedan händer det något och filmen vänder helt för mig. Den sista halvtimmen sitter jag klistrad framför skärmen och jag tycker att det är otroligt bra. Innan dess var det bara en scen som verkligen stod ut för mig och nu var plötsligt hela sista halvtimmen jättebra. Slutscenen är otroligt stark och gripande och när filmen är slut blir jag irriterad. Jag blir irriterad för att filmen inte var så bra som jag trodde. Jag blir irriterad för att Fogden Sansho inte lyckas fånga mig innan den sista halvtimmen. Men jag blir också glad. Glad för att filmen lyckas resa sig så enormt mycket och jag kan utan tvekan ge den en stark trea endast för fotot, musiken, skådespeleriet och den sista halvtimmen. För utan den hade det blivit ett ganska ljummet betyg.

Betyg: 3,5/5

3 svar till “Sanshô dayû (Fogden Sansho)

  1. Ping: 2 x Kenji Mizoguchi « Jojjenito – om film

  2. Kul att få läsa vad någon annan tyckte om den. Det är en av mina favoritfilmer nämligen, dess regi är häpnadsväckande och porträttet av att människor kräver medlidande för att vara humanistiska är något av det bästa jag har sett i filmväg. Fast det är bara min åsikt såklart. 🙂

    • Kul att få en kommentar av någon som har den bland sina favoriter! Tycker som sagt inte att det hela är särskilt medryckande för ens i slutet. Om hela filmen hade varit som sista halvtimmen hade den lätt ha fått ett mycket högre betyg. Väldigt gripande slut dock. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s