Ukigusa (Floating Weeds)

Yasujirô Ozu hade en ganska lång filmkarriär som sträckte sig genom flera årtionden. Han hann göra stumfilmer, talfilmer och färgfilmer. Floating Weeds är en av hans mest hyllade färgfilmer och släpptes 1959.

Filmen utspelar sig i en liten hamnstad i södra Japan dit en grupp skådespelare anländer för att sätta upp en föreställning. Den åldrande mästaren Komajuro besöker sin gamla kärlek och sin son Kiyoshi, som tror att Komajuro är hans farbror. I teatergruppen ingår den unga kvinnan Sumiko som blir svartsjuk. Hon försöker då övertala en yngre skådespelerska att förföra Kiyoshi som hämnd mot Komajuro.

Filmen känns som en typisk Ozu-film. Den är stilistisk, minimalistisk och berörande. Färgfotot är oerhört snyggt och det är mästaren Kazuo Miyagawa som man kan tacka för det. Filmen använder sig som vanligt bara av statisk kamera förutom i en scen om jag minns rätt. Jag gillar verkligen hur Ozu tar sin tid och vågar filma tomma miljöer och rum där ingen människa är och hur han vågar hålla kvar kameran när människor har gått ifrån.

För mig är det en sak som skiljer denna film från många av Ozus andra dock. Den här filmen har en ganska tydlig handling och tempot känns bättre än i många andra Ozu-filmer. Det kanske bara är jag som sveps in i filmen totalt men för mig rusar tiden förbi och filmen blir aldrig tråkig.

Japansk kultur, tradition, familj och respekt för de äldre är några av ämnena som Ozu brukar ta upp i sina filmer. I Floating Weeds lyfter Ozu fram familjen och dess betydelse. Kiyoshi vet inte att Komajuro egentligen är hans far vilket skapar problem eftersom Komajuro beter sig som en far mot Kiyoshi. Detta hela leder fram till slutet som är mycket bra genomfört och berörande. Slutscener är Ozu en mästare på och Floating Weeds är inget undantag. Jag satt och väntade på att Ozu skulle lägga in en tågscen i filmen som han brukar göra och ett tag trodde jag inte att den skulle komma. Men han fick till det till slut på ett bra sätt tycker jag.

Ozus vardagsskildringar är överlägsna och det finns ingen annan regissör som kan göra lika bra film med så lite handling. Varje gång man ser en Ozu-film tar han med en till en annan värld känns det som. En värld där man bara kan sitta och få en inblick i den japanska familjen och kulturen vilket är oerhört mysigt.

Jag ser definitivt fram emot fler Ozu-filmer och i och med Floating Weeds tog sig Ozu upp bland mina favoritregissörer. Hittills har det inte varit någon fullträff, men han håller en jämn nivå hela tiden tycker jag.

Betyg: 4/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s