Sono otoko, kyôbô ni tsuki (Violent Cop)

Violent Cop från 1989 var startskottet för Takeshi Kitanos karriär som regissör. Filmen skulle egentligen regisseras av en annan regissör men Kitano tog över projektet, tog bort all humor från manuset, och castade sig själv i huvudrollen. Egentligen skulle filmen vara en komedi, men eftersom Kitano ville pröva på att vara en seriös skådis gjorde han om den till ett polis-drama.

Kitano spelar polisen Azuma, en hänsynslös ensamvarg som använder våldsamma metoder för att få resultat. När han undersöker en serie drogrelaterade mord så finner han att en kollega och vän är inblandad. När händelserna stegras ytterligare så bryter Azuma mot alla regler för att ge prov på sin egen väldigt speciella version av lagens långa arm.

Det är imponerande hur snabbt Kitano hittade sin registil. Trots att den kanske putsades till lite och blev bättre i senare filmer känns det här verkligen som en Kitano-rulle. Tempot är ganska lågt, handlingen är en aning händelselös och Kitano är ganska fåordig. Sedan får man ju redan här se hans klassiska gångstil.

Filmen har en härlig inledning som sätter stämningen direkt. Azuma introduceras för oss och vi får genast se hur han jobbar med scener både på och utanför kontoret. Vi får se hur han tar ner brottslingar med våld och är inte rädd för att göra illa kollegor ens. Fotot är snyggt och musiken är passande vilket bidrar till stämningen. Fram tills efter den långa jaktscenen är filmen riktigt bra. Efter det kommer den av sig lite kan jag tycka innan vi får se en grym avslutning på filmen.

Något som är intressant är hur stämningen ändras genom filmen. Till en början är det underhållande med våldet och Azumas hårda stil får en att skratta flera gånger. Kitano hade tagit bort all humor från manuset, men det är flera saker som kanske inte är medvetet roligt. Det är då intressant och skickligt av Kitano hur han kan få en att må dåligt vid slutet av filmen. Våldet är inte längre något komiskt, nu är det plötsligt allvar, och det känns.

Jag hade faktiskt förväntat mig att filmen skulle vara våldsammare än vad den var med tanke på titeln. Men jag klagar absolut inte då det är en bra film. Det är lite synd att den kommer av sig lite ett tag för annars hade jag nog tyckt om filmen ännu mer. Nu är det en fin film som är underhållande och till slut berör en. Kitano visar tidig talang vilket självklart är kul att se. Tyvärr räcker det inte ända fram hos mig.

Betyg: 3,5/5

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s