Marley

Dokumentär. Kevin Macdonald, mest känd för sina spelfilmer The Last King of Scotland och State of Play samt dokumentären Touching the Void, regisserade 2012 dokumentären Marley, som dokumenterar reggaeikonen Bob Marleys liv. Filmen täcker Marleys liv från hans unga år till hans bortgång 1981. Tillsammans med ett fåtal andra (Michael Jackson, Elvis Presley, The Beatles, m.fl.) var Bob Marley en av musikens största ikoner det senaste århundradet. Det som gör Marley speciell jämfört med andra dokumentärer om mannen är att det här är första gången som Marley-familjen har godkänt att man använder material från deras egna, privata arkiv.

Den första timmen av den 144 minuter långa dokumentären ägnas åt Marleys uppväxt i Saint Ann och senare Trenchtown, Kingston på Jamaica, samt början på hans musikkarriär och hela historien om det legendariska reggaebandet The Wailers som Marley startade tillsammans med Peter Tosh och Bunny Wailer. Jag vet att det är en dokumentär om Bob Marley, men jag hade samtidigt velat att det las lite mer tid på hans relationer med Tosh och Wailer och varför just Marley blev den stora. Det nämns lite kort, men man hade kunnat utveckla det hela ännu mer ändå.

Resten av tiden läggs på Marleys solokarriär med det nya Wailers-bandet, hur han var som far, hans äktenskap, hur stor han blev i världen, och slutligen hans bortgång. Det hela är genomförs på ett mycket bra sätt som gör att man aldrig tappar intresset. Det skulle dock vara roligt med lite fler intervjuer med hans barn om hur det var att växa upp med Bob som far. Intervjuer med Damian, Stephen eller Ky-Mani hade inte varit helt fel.

Precis som i alla dokumentärer om kända musiker eller liknande så blir det ibland lite tjatigt när alla ska prata om hur bra han var och vilken påverkan han hade på musikvärlden. Därför tycker jag att det är intressant när man intervjuar hans barn, Rita Marley och Cindy Breakspeare som inte bara pratar gott om honom och även tar upp att han kanske inte alltid var världens bästa far. Dessa delar finner jag mest intressant nästan då jag kände till mycket av det andra innan.

Filmen slutar som sagt vid Marleys död vilket är förståeligt, och avslutningen tycker jag är mycket bra. Det hade varit intressant att se lite mer av världen efter hans bortgång dock, och hur mycket han påverkade musikvärlden egentligen. Montaget av människor från alla delar av världen som avslutning är fin och har ett syfte vilket jag gillar. Bunny Wailer hade dock gärna fått komma tillbaka in i filmen igen och pratat lite om hans bortgång. Dessutom finns det material där Peter Tosh får säga några ord om hans bortgång (Tosh dog 1987 så det går ju inte att ha något nytt material).

I sin helhet är dokumentären bra, men den hade kunnat vara ännu bättre känner jag. Nu lämnar den lite för mycket utanför för att jag ska vara helt nöjd. Den klarar en fyra i betyg, men det är knappt! Om man gillar Bob Marley är den mycket sevärd dock.

Betyg: 4/5

2 svar till “Marley

  1. Är inte alls insatt i Marley och är inget större fan av hans musik. Kanske blir lite svårt att uppskatta dokumentären då. Möjligt att jag ger den en chans trots allt, men det känns som jag vill ge andra, mer intressanta (åtminstone på ytan) dokumentärer chansen.

    • Ja du, det är svårt att avgöra! En del partier är nog bara intressanta om man gillar Marleys musik, medan det finns en hel del partier som är intressanta oavsett vad man tycker om hans musik. Kanske främst delarna om hur han blev stor och populär runtom i världen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s